Allihave

Jag tror att jag vet.
Att jag tycker om att lyssna när andra spelar gitarr.
Och lite nostalgi infann sig när vi bläddrade bland papper med låtar som har blivit spelade vid speciella tillfällen, eller sådana tillfällen som helt enkelt inte har haft någon egentlig betydelse, men som har blivit betydelsefulla bara för att de är enormt sällsynta och glada. Det var inte lite nostalgi, det var mycket.
Men så är väl livet, det finns alltid någonting man ska sakna, minnas och vara glad för att man fått vara med om. Det är jag nog. Men jag saknar vissa delar så enormt mycket, att jag skulle göra vad som helst för att bara få komma till ett sådant ögonblick, en sådan dag, en timme, eller bara ett par minuter. Det är först när det är försent som man inser hur mycket allt betydde. Det är något jag har lärt mig i vilket fall, så nu ska jag försöka lära mig att uppskatta det jag har, medans får vara med om det.