Allihave

Saken är den att jag är så förbannat negativ hela tiden, fast jag inte vill.
Ytterligare en sak är att jag har blivit mer och mer medveten om det, och jag känner hela tiden hur jobbig jag är.  Bara det är jobbigt, så jag förstår inte hur alla runt omkring mig står ut.
Fast alla gör faktiskt inte det. Jag vet, jag märker. Jag är faktiskt inte helt dum i huvudet.

Och jag önskar så mycket, jag drömmer om så mycket, jag vill så mycket.
Men gör nog inte ett skit för att det ska bli bättre.
Fast samtidigt känns det som om jag kämpar så mycket att jag blir helt matt.
Att hålla tillbaka tankar man inte vill tänka är svårt.
Så fort någonting påminner om bara en liten detalj så kommer allt tillbaka.

Men nu är det slut med det på riktigt.
Visst tänka får man göra, det kan man inte direkt undvika.
Men man ska inte tänka som jag har gjort.
Det drabbar bara en själv och i värsta fall ens medmänniskor.

Jag fyller faktiskt 17 på fredag och det ska bli min sporre till att leva livet.
Det innebär att jag bara har två år kvar i skolan.
Och det innebär frihet.
Jag ska inte kasta bort min frihet. Jag ska göra något bra av den.
När jag dör ska jag vara stolt över mig själv och mitt liv.
Då hade jag inte velat känna ångest för att jag inte har gjort något med livet.
Så nu ska det bli ändring minsann!
Från och med att jag har fyllt 17 får jag inte tänka en enda dålig tanke om mig själv eller livet.
Jag ska leva i nuet och göra sånt jag vill :)
Så det så!

Kom igen, man lever bara en gång!
Puss