Jerk it out
Oh. jag känner mig hemsk!
Är ni chockade?
Jag gör ingenting jag vill egentligen.
Bara få saker.
Jag önskar mer än min hjärna vill hjälpa mig att klara av.
Mitt hjärta bor i mina fötter, så akta er för att bli trampade på. För det är väl min specialitet. Min hjärna är som sagt ur funktion och vill inget annat än att övertala mig om hur värdelös jag är som inte gör allt jag faktiskt vill, eftersom jag inte ens förösker. Utan bara sitter där och smakar på tanken.
Kanske borde jag byta taktik. Kan någon övertala mig?
För jag är just nu så långt i från med två stadiga fötter på jorden som man kan bli.
Visst låter det bra, när man verkligen behöver all stabilitet som går att få?
Och ändå bygger jag plan för plan, vecka för vecka. Men allt skiter sig, det rasar i den ena eller andra änden. Och jag litar inte på något längre. Inte ens mig själv. Det förklarar ju den extrema beslutsångesten, eller hur.
Det förklarar också en rad andra saker. Och ni kan aldrig förstå hur mycket jag hatar det, hur mycket jag hatar det där förbannade monstret som försöker manipulera mig. Som sitter där med riktigt goda resultat just nu, om man kollar på statisken över lyckade "uppdrag" för monster i Kim Lindahls hjärna och kropp!
Så vad gör man, när man börjar inse att det bor ett monster i en som man hatar mer än allt annat.
Hur ser man på världen runt omkring sig då? Hur lyckas man gå upp på morgonen utan att vända sig om och krypa tillbaka ner i sängen igen? Hur får man andra människor att inse att de faktiskt är det viktigaste som finns? Hur talar man om för sig själv att det är NU det måste ske en FÖRÄNDRING för annars är det försent?
Kanske är det redan försent, och då kommer jag avsky mig själv för resten av livet.
Leva med ångest, ont i magen och en sjudundrande skuld.
Men nej, det skulle jag aldrig stå ut med så NU ska jag ut och förändra min värld.
Eller in, hjärnmanipulation kanske borde vara steg 1?
Aja. Ut var det.
Jag är ju faktiskt på landet.
I det hus jag är uppvuxen.
På den plats där jag kände mig trygg.
Det behövs vatten här.
För att hela själen.
Rena blodet.
Och rensa tankarna.
På med skorna och spring ut i naturen!
Puss
Är ni chockade?
Jag gör ingenting jag vill egentligen.
Bara få saker.
Jag önskar mer än min hjärna vill hjälpa mig att klara av.
Mitt hjärta bor i mina fötter, så akta er för att bli trampade på. För det är väl min specialitet. Min hjärna är som sagt ur funktion och vill inget annat än att övertala mig om hur värdelös jag är som inte gör allt jag faktiskt vill, eftersom jag inte ens förösker. Utan bara sitter där och smakar på tanken.
Kanske borde jag byta taktik. Kan någon övertala mig?
För jag är just nu så långt i från med två stadiga fötter på jorden som man kan bli.
Visst låter det bra, när man verkligen behöver all stabilitet som går att få?
Och ändå bygger jag plan för plan, vecka för vecka. Men allt skiter sig, det rasar i den ena eller andra änden. Och jag litar inte på något längre. Inte ens mig själv. Det förklarar ju den extrema beslutsångesten, eller hur.
Det förklarar också en rad andra saker. Och ni kan aldrig förstå hur mycket jag hatar det, hur mycket jag hatar det där förbannade monstret som försöker manipulera mig. Som sitter där med riktigt goda resultat just nu, om man kollar på statisken över lyckade "uppdrag" för monster i Kim Lindahls hjärna och kropp!
Så vad gör man, när man börjar inse att det bor ett monster i en som man hatar mer än allt annat.
Hur ser man på världen runt omkring sig då? Hur lyckas man gå upp på morgonen utan att vända sig om och krypa tillbaka ner i sängen igen? Hur får man andra människor att inse att de faktiskt är det viktigaste som finns? Hur talar man om för sig själv att det är NU det måste ske en FÖRÄNDRING för annars är det försent?
Kanske är det redan försent, och då kommer jag avsky mig själv för resten av livet.
Leva med ångest, ont i magen och en sjudundrande skuld.
Men nej, det skulle jag aldrig stå ut med så NU ska jag ut och förändra min värld.
Eller in, hjärnmanipulation kanske borde vara steg 1?
Aja. Ut var det.
Jag är ju faktiskt på landet.
I det hus jag är uppvuxen.
På den plats där jag kände mig trygg.
Det behövs vatten här.
För att hela själen.
Rena blodet.
Och rensa tankarna.
På med skorna och spring ut i naturen!
Puss
Kommentarer
Trackback
