I used to sing
Jag har upptäckt ett Rock / Pop / Indie - band som heter The Majority says och jag tycker dem är bra.
Och upptäckt dem kanske jag inte är ensam om, för i själva verket så var det någon vän till någon av mina vänners vänner på myspace.. men men de var bra och jag blir glad av bra musik.
Avundsjuk blir jag också, på människor som är bra på något.. Riktigt bra menar jag då, inte som jag som bara är medelmåttig på ett flertal saker.. som inte kan något konkret. Jag är avundsjuk på människor som kan något sådär bra att man bara vill tappa hakan och lägga sig på knä och beundra dem tills natten kommer, och under natten enda tills solen går upp och så vidare.. Tills man dör helt enkelt.
Det är bara ren avundsjuka, kanske lite svartsjuka också.. vad nu skillnaden är? Jag har fortfarande inte riktigt förstått. I vilket fall som helst önskar jag att jag också var sådär riktigt förtrollande bra på något. Men jag kan bara inte komma på vad det skulle vara, i själva verket tror jag att det skulle kunna få vara vad som helst. Bara jag fick vara och känna mig sådär bra! Gör man det föresten, när man är sådär bra? Känner man sig bra då?
Eller är man precis lika ångerfylld och har lika många önskningar om allt som jag har?
Nöjer man sig någonsin med det man har och är skapad för?
Jag tror inte det, jag gör det i vilket fall inte. Om jag någon dag gör det så ska jag den dagen klappa mig själv på axeln och säga, nu vet du Kim, nu vet du att du lever och du ska vara glad för allt du har lyckats klara i livet. För det är inte enkelt att leva sådär, med alla tankar om allt.. Alla krav på att lyckas, fast allting känns sådär meningslöst att man bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Ja, det ska jag minsann. Jag ska vara stolt över allt jag har gjort, fast jag en gång i tonåren önskade att jag inte fanns.. Att jag aldrig hade funnits..
Och kanske är det det som blir min sporre i livet, tonåren.
Att ha något att tänka tillbaka på när allt känns meningslöst, och inse att man faktiskt kan klara saker. Hur omöjliga de än verkar!
Det kanske är det tonåren vill lära mig?
Är det verkligen det budskapet någon försöker dunka in i skallen på mig, genom att ge mig alla dessa outhärdliga hemska känslor jag inte klarar av att styra?
Jag må ha gått och blivit ett kontroll freak. Men nu har jag i vilket fall som helst varit ute och sprungit, vilket har gett mig lite energi och mera ont i musklerna : ) Jiiiiiipppppppiiiii säger jag bara och tar ett steg framåt på min väg mot ett mål, någonstans om något år!
Ha de bra.
Gör inte som jag och glöm bort allt viktigt.
För det är faktiskt det som är grunden till livet.
Och glömmer man det, kan man lika gärna gräva ner sig på en gång!
Så det så!
Lycka till
Puss
Och upptäckt dem kanske jag inte är ensam om, för i själva verket så var det någon vän till någon av mina vänners vänner på myspace.. men men de var bra och jag blir glad av bra musik.
Avundsjuk blir jag också, på människor som är bra på något.. Riktigt bra menar jag då, inte som jag som bara är medelmåttig på ett flertal saker.. som inte kan något konkret. Jag är avundsjuk på människor som kan något sådär bra att man bara vill tappa hakan och lägga sig på knä och beundra dem tills natten kommer, och under natten enda tills solen går upp och så vidare.. Tills man dör helt enkelt.
Det är bara ren avundsjuka, kanske lite svartsjuka också.. vad nu skillnaden är? Jag har fortfarande inte riktigt förstått. I vilket fall som helst önskar jag att jag också var sådär riktigt förtrollande bra på något. Men jag kan bara inte komma på vad det skulle vara, i själva verket tror jag att det skulle kunna få vara vad som helst. Bara jag fick vara och känna mig sådär bra! Gör man det föresten, när man är sådär bra? Känner man sig bra då?
Eller är man precis lika ångerfylld och har lika många önskningar om allt som jag har?
Nöjer man sig någonsin med det man har och är skapad för?
Jag tror inte det, jag gör det i vilket fall inte. Om jag någon dag gör det så ska jag den dagen klappa mig själv på axeln och säga, nu vet du Kim, nu vet du att du lever och du ska vara glad för allt du har lyckats klara i livet. För det är inte enkelt att leva sådär, med alla tankar om allt.. Alla krav på att lyckas, fast allting känns sådär meningslöst att man bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Ja, det ska jag minsann. Jag ska vara stolt över allt jag har gjort, fast jag en gång i tonåren önskade att jag inte fanns.. Att jag aldrig hade funnits..
Och kanske är det det som blir min sporre i livet, tonåren.
Att ha något att tänka tillbaka på när allt känns meningslöst, och inse att man faktiskt kan klara saker. Hur omöjliga de än verkar!
Det kanske är det tonåren vill lära mig?
Är det verkligen det budskapet någon försöker dunka in i skallen på mig, genom att ge mig alla dessa outhärdliga hemska känslor jag inte klarar av att styra?
Jag må ha gått och blivit ett kontroll freak. Men nu har jag i vilket fall som helst varit ute och sprungit, vilket har gett mig lite energi och mera ont i musklerna : ) Jiiiiiipppppppiiiii säger jag bara och tar ett steg framåt på min väg mot ett mål, någonstans om något år!
Ha de bra.
Gör inte som jag och glöm bort allt viktigt.
För det är faktiskt det som är grunden till livet.
Och glömmer man det, kan man lika gärna gräva ner sig på en gång!
Så det så!
Lycka till
Puss
Kommentarer
Trackback
