Allihave

This place is a prison, these people aren't your friends
i know there's a big world out there
like the one i saw on the screen
in my living room late last night
it was almost too bright to see

Jag vet inte vad det är eller hur det kommer sig. Men allt känns så svåråtkomligt, hur långt jag än sträcker mig så når jag ingenstans. Det är som om ingenting räcker till, det krävs hela tiden mer och mer. Större och större ansträngningar, gränserna blir allt mer otydliga, ingenting är så fast som det borde. Jag flyter, eller sjunker, vet inte riktigt vad. Det känns inget bra. Mitt kontrollbehov klarar inte av sånt här, det är illa. Kanske vänjer jag mig vid det här med, men troligtvis inte.
Aja, det börjar kännas mer och mer obehagligt, det är en sak som är klar. Snart måste isen brytas och allt smältas till vatten igen, det måste rinna fint, flyta med. Fan. Jag vill träna nu. Men jag tränade nyss, fast inte boxningen, det kanske är det som är felet :O Får se hur det blir imorgon, ikväll blir det iaf pokerkväll med Johanna och grabbarna. Hoppas det blir trevligt, som den första delen av kvällen igår. :)