Allihave

Ah, inte kan jag säga att jag hostar mindre idag precis, snarare mer.
Men gårdagen är helt klart den bästa på riktigt länge, glädjen var hög och adrenalinet slog höga rekord på alla nivåer. Skratten och skriken höll länge och väl, kanske lite för länge, och lite för väl för min hals. Men jag tyckte om det, kanske lite för mycket. Men ryggen känns konstigt nog inte värre, den är nog påväg att repa sig. Härligt, för på måndag blir det träning som aldrig förr, då börjar jag på RIKTIGT, skaffade mig träningsprogram i samband med lämplighetsansökan till lumpen, så hoppas det blir något av det. Jag ska kämpa tills jag inte orkar mer, och då ska jag kämpa ännu lite mer.

Nu ska jag ner till akilles, första gången på väldigt länge och få lite tips av Dane, sen blir det träning när förkyldningen repar sig. Härligt härligt. Allting blir vad man gör det till, glöm inte det :)