Allihave

Vet ni vad, det finns inget bättre än att komma på sig själv. Att komma på hur mycket man har tappat, hur mycket man saknar, allt man har kastat bort för något annat känts viktigare för stunden, att man beter sig som ett ekollon hängandes på en gren, eller liggandes i en lövhög på marken. Visst gör det ont och så, man inser ju att man har kastat bort en massa tid på sådant som har gjort en själv illa, som har lett till att man bara har pinnat på som om det inte finns något ljus alls i livet.
Men idag har jag insett så himla mycket, först i stallet, jag blev månadens skötare för november, det gjorde mig uppriktigt glad, med motiveringen: att jag trots att jag är bland de äldre tar mig tid och kommer till stallet, att det är så glädjande att se hur jag gullar med min häst ^^  Jag rös i hela kroppen när jag hörde de där orden, och tankarna tog mig genast vidare, Vad vore jag utan den där hästen? Han har ju varit min bästa vän i så många år, det finns ett band jag inte har till någon annan. Han är värd mer än allt man kan önska sig. Okej, han är nog allt jag önskar mig ibland. För allt vi har gått igenom är inget man lämnar bakom sig oberörd, det är så mycket mer.

Sen när jag gick på stan med mig själv, att man ska vara sin egen bästa vän har jag hört någonstans, det ligger nog ganska mycket i det. Jag ska försöka bli det, mer och mer. För jag känner hur jag bara har glömt bort mig själv i allt pluggande, tränande, "hej-jag-orkar-inte-med-det-här-hit-och-dit" , igår hittade jag något som verkligen fick mig att känna efter, vad jag vill göra med mitt liv, hur jag ska ta mig dit och inom vilka tidsramar. Jag insåg att mina mål och drömmar  inte alls är omöjliga, jag måste bara tro på mig själv. Det är ingen annan som banar vägen åt en, hur mycket man än önskar det.  Det finns ingen som faktiskt förstår vad man tänker och känner, inte ens när man säger eller skriver det. (tänker tillbaka på Geografilektionen i fredags då Claes beskrev en inköpslista, hur självklart det är vilken sorts tandkräm man ska ha om man skriver tandkräm på lappen, men vad får man för tandkräm om man ger lappen till någon som inte vet vad man använder för tandkräm...? En som smakar godis, haha vilka reaktioner, ni kan ju tänka er själva..)

Att vara skadad kanske har lett mig till något bra, även om jag inte har sett det alla dagar...  Jag har stannat upp, insett att man faktiskt måste leva även om man inte kan träna, att jag faktiskt är estet innerst inne, jag vill ha tid att spela gitarr, måla, sy och pyssla med annat smått och gott. Och att jag idag var nöjd med mig själv när jag gick på stan, jag minns inte ens när jag kände sådär sist, det måste ha varit när jag började på nyströmska. Uhh, det är sjukt. Allt är sjukt, hur jag reagerar, vad jag gör, känner, allt. Men jag ska nog inte dra upp mera här.
Jag vill bara säga att jag är glad för allt ni har gett mig under åren vi har kännt varandra, vissa minnen är bättre än andra, men utan mycket av dem hade jag inte varit den jag är idag, det är bara så det är. Jag är tacksam, även om det kanske inte alltid verkar så. Det här riktar jag även till er som jag kanske inte har så god kontakt med längre, för trots missförstånd hit och tjaffs dit så har ni betytt något för mitt liv, för min utveckling som människa, och det kommer jag inte glömma. Tänd ett ljus och fundera på vad som har betytt något i era liv, vad ni vill ska följa med er i livet, jag kommer hur som helst aldrig att glömma mina högstadie år, eller mitt första år på gymnasiet, inte heller tiden på östra stenby, eller det jag minns sedan tidigare heller. Träningarna och matcherna med Dagsbergs IF, alla timmar på HR, HKK lektionerna på Vikbolandsskolan, liseberg med Johanna och Sara, tjejkvällarna på djurön, det finns så mycket.

Ta tillvara på er, på det ni har runt i kring er, tänk på vad ni vill och vad ni står för i livet, man kan förverkliga drömmar, jag tänker göra det förr eller senare. Man behöver bara tro på sig själv och rikta blicken framåt. Lycka till