Treehouse

En konstig liten känsla fyllde mig, efter glädjen tillsammans kommer sorgen. Men det är ju inte sista gången, fast ändå var det sista gången. Jag kan inte förstå det, eller så vill jag inte. Men jag tror det kommer gå bra i vilket fall, för jag känner mig starkare nu. But I'm still floating, but I live, like never before. Jag kan nog bara inte förstå det, det är för bra för att vara sant, eller så är det något som skaver men som jag inte vill kännas vid, det får hänga i luften tills vidare, ja så får det bli.

Jag tror vi flyger som Håkan så fint skulle ha sagt det.

Nu ska jag iaf ut i skogen och springa ett tag, alldeles för mycket energi har samlats i mig. Sen ska jag samla mig, duscha och sånt som man gör när man ska bort och mysa med vänner. Men innan jag tar mig dit ska jag kila ner på stan och köpa glitter till julpyntningen, för i år ska det bli riktigt riktigt förtrollande vackert!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0