I have you to thank
There's something special over it, I can't face it in words, but I think you make me think clear in the same time I'm me.
And I think that's why I like you. For real. Yes, for sure, true it is.
Och egentligen har jag inga ord, ingenting. Jag minns inte ens om jag sa något vettigt under min svenska redovisning idag, Janne såg lite smått kryptisk ut (vad nu det betyder) och ingen sa något, det blev en konstig hängande stämning i luften. Men jag har lite övervunnit mig själv på vissa plan och det är nog bra. Men det finns fortfarande lots of things, need to change, fast det kommer väl tillfällen för det med.
Och jag kan inte förstå vart jag har sett dig förut, om jag ens har sett dig, men du påminner så förbannat mycket om någon, om något jag vill minnas men som inte finns. Jag är tom.
