Allihave

Att känna friheten, den friska kylan bita tag i kinderna, knastret och det våta om fötterna, se träden, löven,det tunna vita täcket som ihärdigt ligger kvar. Det är en härlig känsla! Där sprang jag omkring som ett barn, hoppade runt med ett leende på läpparna och förtrollande glada ögon. Sjöng för mig själv, träden bergen och människorna i de medeltida gravarna. Byggde inre planer för våren, finfina kläder, en kamera, någon söt och trevlig människa att ha sällskap med, kanske en picknick och några får, den där platsen är som gjord för mig. Nästan som att komma hem efter att ha varit bortrest väldigt väldigt länge. Man finner ett mystiskt inre lugn som man önskade varade för alltid. På riktigt.

Men sedan måste man återvända till verkligheten: naturkunskapen kommer aldrig ur världen så är det bara. fast ett tag var jag lagom flitig. Det mesta kan jag om jag bara tänker efter, fast nu är det kanske det viktigaste och mest komplicerade kvar, som vanligt alltså. Vi får väl se hur det slutar den här gången. Egentligen skulle jag behöva förfina lite här och där på allt möjligt och mest av allt borde jag gå till friskis och träna, men orken har lämnat mig lite efter den här dagen. Så vi får väl se hur det blir med det. Egentligen är det bara att brotta ner den där trötta saken inom sig och ta hem segern!

And I can't get you out of my head. But I can still get my world go around, so if its still in there it wont bother me. I've kind of started to like it now. Dreaming away my days....