Allihave

Jag hoppade upp av glädje, ryggen kändes helt okej, men några timmar senare sitter jag här med sjutusen tankar på allt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med någonting. Allt jag önskar jag skulle kunna, hinna, vilja slås ihop till en blandning där det känns som om man inte skulle kunna få ut ens en liten del som smakar bra. Nää, jag vill inte ha det såhär. Jag borde lugna ner mig, massor, för min puls är uppe i hundratjugotusen slag per sekund och mitt humör är som surströmming. Ingen vidare blandning med andra ord, i vanliga fall brukar jag dra på mig löparskorna och springa bort sånt här, men nu, nu vet i fan vart jag ska ta vägen. Det blir antagligen stallet de närmaste timmarna i hopp om att komma ner på en något normal nivå igen, sen blir det nog en sväng i skogen på det, ska se hur mycket som orkas med, sen ska jag i vilket fall som helst träffa Milla på vilka villkor det nu än blir.

Moneybrother är bra för övrigt. Och jag smider tankar på framtiden, det är nog första gången i livet jag har gjort något såhär verkligt. Läskigt. Kanske leder det till något gott? kanske sitter jag här med skägget i brevlådan om fyra år och ångrar allt jag tänkte på igår. men det är en annan femma. Min puls har avtagit något nu, det är bara resten som återstår. Och om jag skrev såhär aggresivt och snabbt när jag skrev skolarbeten skulle de vara klara på mindre än fem minuter. Men frågan är hur innehållet skulle se ut egentligen. Aja, det här är nog inte ens värt att publicera, men jag gör det iaf. Så förlåt om ni har tvingat er igenom det, men jag orkade inte ha allt i huvudet när ingenting fungerar.