Allihave

Det känns overkligt att ha pillat i sig 21 tabletter. Men sanningen kan inte ljuga. Jag får nog inse att det är såhär, förr eller senare blir det nog bra.

Ett tag gick fingrarna som ett brinnande hav över tangenterna och rapporten tycktes bli klar, men nu känns det som om allt stannade och jag vet att jag måste bli kvar så jag sitter här och stirrar ut i skärmen i hopp om att bokstäverna ska flyga fram av sig själva, men jag kan ju fortsitta här och föreställa mig hur det ser ut när det är klart, eller skriva skiten så att den faktiskt blir klar. Men när faktadelen är klar ska jag dra mig ut, gå lite i den friska luften och öppna hjärnan för att diskutera fattigdomen hej vilt. Hope it better go fast, cause I can't sit here for much longer.

Fast annars är jag faktiskt helt nöjd med dagen hittills, jag gick på grammatiken, fixade en power-point till sv-redovisningen imorgon, och nu sitter jag här och är halvfärdig med uppdraget i geografi som ska lämnas in för byte imorgon. Härligt! (man får mycket gjort när man bara har hjärnan att tillförlita sig på), det är jobbigare att somna dessvärre, fyra kvällar av tomt stirrande upp i taket i hopp om sömn. Men men, snart är det slut på det här, då kan jag fokusera på livet och vara glad. Förhoppningsvis blir blogginläggen lite roligare än såhär också. But I've got no inspiration right now, can't write a single thing.