Allihave

Snurriburr.

Snö igen. Förut längtade jag, nu känns det bara som ännu ett problem har ramlat allt för tungt i min närhet.
Allt samlas på en hög, ungefär som när man bygger torn av klossar.
Det är så ostabilt så att det skulle kunna rasa närsomhelst.
Fast så är det nog med allt just nu.
Ingenting blir som det är menat, eller som man vill.
Problem efter problem, smäll efter smäll.
Skakar av köld när jag skriver det här, har frusit konstant i tre veckor nu, det vill inte släppa.
Men på mig är det inget fel, allt är som det ska när man är i tonåren. Det sa läkare Claes i alla fall.
Men inte vet jag om jag vill tro på honom, inte förns jag får provsvaren.
Må de komma snart, så jag får veta. Det skulle vara skönt att bara veta om det är något, eller inte.
Ska bädda ner mig i sängen nu. Försöka sova inatt, to much thinking last night.
Not so much sleep at all, just sitting down looking in a empty wall.

This is goodbye