Nobody Knows
Just det, kräftskivan var rätt kul, nothing special really happened, men det var en fin kväll, trevliga människor och en glad Lisa :) som hade fixat mycket tjusig dekoration. Det tycker jag om.
The Wildfire (if it was true)
It's just the wildfire burning
Tänk om du hade fått alla oliver över dig och jag hade behövt ursäkta mig, om du väggen varit lite kortare, jag lite modigare och du alldeles sådär som du är. Då hade det här varit en underlig dag, för då hade du stått där med mina oliver över dig, jag hade behövt ursäkta mig (mest för att det var det enda jag egentligen ville från början, men egentligen inte vågade) för det kan väl inte vara något bra sätt att börja något nytt på, att spilla oliver över någon. Nej, kanske lika bra att jag inte spillde några oliver över någon. Speciellt inte dig.
Hur som helst har det varit en annorlunda dag, sånna gillar jag. Det händer lite, som blir lagom fint, man rör sig runt, ser människor, tänker på livet och drömmer sig iväg, men ändå lever man mitt uppe iallt, sådär närvarande och intimt. Man stärker band, vilar sinnena och anstränger kroppen, som förövrigt känns bättre idag, hoppas hoppas jag kan röra mig som vanligt snart! Fast för det mesta går jag som på moln, fast inget särskilt har hänt alls, mer än det där med tanken på att spilla oliver som jag i vilket fall inte gjorde. Lustigt. Jag är bara ovanligt motiverad för allt.
Nu ska jag på kräftskiva, känner mig sommrig och fin, tänk om bara solen ville titta fram när jag knatar iväg, då vore det nästan lite vackert. Men det blir det säkert i vilket fall, hoppas vi.
The Quiz
I'm weak right now, so weak right now
Ta en kniv, hacka försiktigt eller skiva fint, eller bara kapa av allting. Utelämna allt som inte har någon betydelse, nog för att jag tror att allt har en mening, i vilket fall det mesta. Men när det kommer till vissa ämnen tror jag det måste vara tillåtet att göra undantag. Det här kan inte ha någon mening alls. Jag kan i vilket fall som helst inte se den. Vill inte, tror jag blundar, vänder bort huvudet, utan att vända tillbaka blicken igen. Det man inte ser händer inte talar jag om för mig själv gång på gång, det man inte är medveten om existerar inte. Fast jag vet att det inte alls är sant. För känslan finns ju där hela tiden, går inte att undgå, kryper och slingrar sig runt allting. Koppla bort.
Det vore fint att måla allt i färg, skapa något vackert, visa något spännande, väcka något nytt intressant till liv, skapa ljus och annorlunda stämningar inombords, kanske lyckas det. Jag har hur som helst varit på besök i botten av mitt hjärta, och lämnat ut delar av det jag funnit, men det känns bra att få ta tillvara på det igen. Skönt att någon vill dela det man en gång valt bort, lagt undan, kanske till och med glömt. Ännu en gång kommer tanken om att det man inte ser existerar inte, men innerst inne vet jag ju att det inte alls är så. Det finns visst där, jag vet ju, hur skulle det annars ha gått? Varför väljer man bort det man hör som allra bäst ihop med?
Och jag ville inte alls sitta där och se er dansa fram som sagofigurer i dimma, jag ville dansa med er, ville också vara en sagofigur, men ibland vill inte allt bli som man vill. Det blir lite blåare, kyligare, tyngre och inte alls sådär underbart som man hoppats på.
Girls just wanna have fun
Komiskt, vi hade skrattat för fullt i matsalen, så kommer jag upp på tvåan och vad sjunger dom inte när vi passerar? Girls just wanna have fun, ännu ett asgarv, nej, men ett leende på läpparna. Känns konstigt att erkänna det, eller jag erkänner ingenting, jag talar bara om att jag har skrattat varje dag sedan vi började i skolan nu, lustigt att det aldrig har hänt tidigare, inte på samma sätt, nu är det på riktigt verkligen.
Kanske för att jag är så bra på att göra bort mig, eller för att ni gör mig så himla glad, jag vet inte riktigt, lite av båda antagligen :)
Shoppingen igår blev det väl egentligen inte så mycket med, en stalljacka, gitarrsträngar och ett gummiband (att träna upp min rygg med) och så glassen för att orka med allt kanske.
Nu ska jag måla min garderob innan jag skriver engelska och gör mig redo för projektplanering.
Think my mind is filled with butterflies all over,
can't tell what's happening inside.
Pain gets everything spin around,
make me live just for today.
Think about something else.
Stay Awake
Om det inte vore för att sömnen gjort sig påmint alldeles för tidigt, kanske vi hade sluppit tjurkärringen i tvättstugan imorse halv sju, då vi gick ner för att hämta upp den tvätt som fastnade i maskinen igår, då dessa stängs av klockan nio, för att man inte ska tvätta om nätterna. Vad tror dom att man är egentligen? Jo, ni förstod det hela rätt, jag somnade på tok allt för tidigt, innan nio, och nu känns det som om jag skulle behöva sova en sådär sjuttiofem timmar till, varenda liten muskel har myr-rus i sig och vill inte alls visa sig för omvärlden idag. Varför placerar dom mattelektionerna klockan 10.00, som första lektion? Det borde vara dödsstraff på det, näst intill, i vilket fall första veckan. Och så bamsehålen på sådär tre timmar, dödtid? Om vi har tur inte, för vi har ju rättskunskapen att roa oss med om vi vill. Fast jag ska nog bara gå ut och sätta mig och titta på vattnet, det vore fint. Jag behöver vatten, lugnt vatten, harmoni.
Mor är söt, kommer med nykokt vinbärssaft klockan åtta på morgonen, den uppskattades, kanske mest för sin underbart röda kärleksfulla färg (röda vinbär), men också för att jag vet att eftermiddagen skall gå till klädinköp och mys, det har nog aldrig hänt tidigare. Jo, så får jag inte glömma att köpa nya gitarrsträngar också, det är nästan det viktigaste!
Dikter på fel sätt
Utanför finns bara du
Ta min hand och håll den hårt
Nånting kanske kan bli vårt
Kreativitet gör en glad, tankarna på projektarbetet blir fler och fler, det kommer idéer, mer och mer hela tiden. Det kommer bli en levande höst, om jag bara kan bli rak. För 7 av 17 kotor och 1 cm snett, det skulle ju vara bättre om det bara blev rätt, tänk så lätt att bara sitta still, men nej, jag vill dansa, springa och inte vara rastlös lite till. Det går inte bara, jag behöver röra mig, strö runt och sväva, annars är det väl ingen mening med att leva? Jo, jag får ju röra mig och så, men inte ruska till allt såhär, det ska ju läka, jag ska ju stretcha och ro, värma och smörja. Inget fusk, då tar det bara mer tid, ge det en chans nu, det är inte värt att vänta längre, inte med smärta hur som helst.
Men jag vill leva nu, inte läka, jag känner mig ju helare än på länge, väldigt länge. Fast idag saknar jag hästen, vill inte alls städa, laga mat och plugga rättskunskap som jag vet att jag måste. Redan. Suck. Med en lärare som är segare än sengångaren och inte kan hålla normal undervisning utan PowerPoint, sur, jag? Nej, bara lite trött på allt. Egentligen inte, bara glad och varm, av smärta? Och så vill jag vara kär, på riktigt, delad gemensam äkta kärlek, det vore så fint. Jag har toner som spelas i mitt hjärta, men ibland klingar de falskt och jag vet inte vad jag ska tro, kan jag spela eller bara nynna med? För man får väl inte övertala kärlek att finnas, om den inte verkligen är sann, nej, då blir det ju bara fel. Inga mera fel. Rätt, jag vill ha allt rätt och helt. Det önskar jag mig. Och att dammet försvinner av sig självt.
One kiss
Stjärnhimlar och solkatter, blandade drinkar, människovimmel, musik och dans, rökmoln och pinnar i dörrar. Och så var det ju det där med komplimanger och förhoppningar som kanske inte alltid blir vad tanken vill. Allting verkar så lätt, men blir så svårt, snurrigt och oklart, men lite fint i alla fall. Innan alla blåmärken måste ha uppkommit av hyllor, pallar och toalettbesök, för mina ben är mer blålila än hudfärgade idag, ömt och jävligt är det med. Fast det vittnar ju bara om att man har levt, och sånt är bra, det ger allt lite rosaskimmer i kanterna. Just sådär som det blir när man träffar människor man saknar och önskar man hade lärt känna lite bättre eller hållt bättre kontakt med, men som man ändå fungerar med när man väl träffar, okomplicerat men generande. Och så den där nittiotalsfrisyren som slutade i det vanliga finfina ruffskaluffsen, som jag inte kan få bort från min näthinna ^^
Annars har det nog varit en ganska händelserik helg, hundpassande, promenerande, och så bilderna i fredags, som kanske blev bättre än väntat, sånt är kul. Nu är det nytt schema och allvar från och med imorgon som gäller, läskigt, lustigt, lärorikt? Vi får väl se, allt blir vad man gör det till kanske jag har lärt mig ännu tydligare nu, när nya världar har utforskats på fel sätt, eller helt rätt :) Man vet aldrig
How You Dug Your Own Grave
Away from myself
That was just how
You dug your own grave
Dina ögon får allting runtomkring att suddas ut, dina läppar rör sig, men jag hör inte orden som vill nå ut. Det låter för fint, smakar för salt, skär så djupt, vill inte ta in, vägrar lyssna och se, blunda, nej, dröm inte, glöm. Det finns ingen annan väg ut än att glömma, förvräng allt, vrid ut och in, ta inte in, inte ett enda litet ord till, inte ett leende, nej här är det slut. Vägen mynnar ut i ingenstans, det får bli irrande på stigar utan mål, bara jag kommer härifrån, ut, bort. Försvinna? Kan inte höra, inte se, vill inte känna, nej aldrig mer. Du gör för ont i mig.
Det är Maia som gäller ikväll, hope it be magic, i need it, en Maia kväll. Fast det känns ju inte längre lika speciellt, tårar för det, men vi kan ju alltid ha fint innan och göra något bra av det. Jag kanske sätter mig på ett tak, bara det inte regnar som igår, för då var det blött minsann, rakt igenom dygnsurt! Behöver se lite från andra vyer, ta mig till nya skyar, balans?
Och så var det ju det där med hundvaktande, hon är liten, vit och glad, vifftar på svansen och buffar på en för att man ska le och gulla lite, mysigt med sällskap.
För den som letar
Det finns en pusselbit som inte vill in
Här skiner solen och ljuset blänker
I alla fönster, i alla krypin
Från sur som en citron till ett skinande solskensleende och trötthet i varje liten muskel. En dag med lite av varje, variation, inspiration och så skönhet, denna otroligt vackra prick som lyser upp allt inombords, otäckt. Och nu känns inte allt med den blå porten så hemskt längre, för jag hittade ett leende, ett lugn, tills nästa storm kommer och sköljer över mig.
Om lite drygt en timme ska jag infinna mig i Vrinnevi skogen, med alla ettorna, ingen som helst susning om vad som kommer att ske, normalt sett hade det varit nollning på den här tiden, men det missbrukades förra året så saker och ting är förändrat, och nu kan vi bara gissa tills vi vet.
Därefter ska jag försöka fånga lite bilder på Maria och Troll, hoppas det blir något fint, jag behöver öva min kreativitet. Påtal om kreativitet har ju färgen hämtats, så jag kan måla min garderob!
Sen är det ju såndär Augustifest i stan, människor överallt, man behöver inte känna sig ensam hur som helst, och även om ödet blir att man springer runt där, irrar och ler, önskar jag mig nog lite att kunna smita upp på ett tak och bara spana ut över allt och alla, bara njuta av lugnet, eller livet, känna makten av att se allt ur sitt eget perspektiv, fånga lite inspiration. Men istället slutar det antagligen på Hugos, inget fel i det, för vi gjorde såndär bra deal, som jag hoppas min kropp vill orka med, det blir tungt med alldeles för mycket tabletter. suck.
Fuck forever
Anländer, ser inget, hör inget, är så uppe mitt i allt tänkande och cyklande, passerar den blå porten med ett leende över att ha mött er, men så slocknar det, rinner av mig, frustration, förvirring, val - alla dessa val som måste göras fler gånger än man orkar med, panik, ångest och glädjen borta som i ett svep. Cykla hem tom, fylld av besvikelse. Ändå säger mig någonting att det inte är värt att ge upp än, på´t igen bara!
Tur är att det finns något som heter vänner, leende och skratt, stall och stretch - det gjorde min dag bättre :)
I Adore You
And I feel so free
And then It's like I fall from the sky
Åh, pirr i magen, fjärilar i huvudet, mysiga tankar, drömmar, fina toner som går i takt med mina hjärtslag, gitarrens klang som samlar ihop allt som den röda tråden, knyter en fin rosett runt allt och får en att bara vilja sväva! Jo, lite svävar jag nog, som svalor högt i skyn eller svanarna som guppar fram på det stora blå, så vackert och fridfullt.
Mitt hjärta har hittat hem, det klingar så fint på helt rätt plats inuti, tack Melpo Mene säger jag bara.
Uprising
Jag vill läsa en bra bok, sådär riktigt bra så man blir helt uppslukad av den, fastnar i en annan värld, bland drömmar och tankar, målar sig en bild av hur vackert omgivningarna, människorna och allt annat som utspelar sig är. Lite sådär så man vill sitta med gitarren plinka fram ett fint, kanske enformigt klingande ljud och skriva en finurlig text och bara njuta av att man kan när man vill. Men istället försöker jag trycka in all körteori som går i huvudet, måste få det klart någon gång. Nu börjar ångesten komma, för imorgon är det skola, har vi tur är det lugnt några veckor till i vilket fall, så teoridelarna hinner bli färdiga så man kan få skriva upp och slippa allt sen. Kanske kanske, jag håller en tumme eller två för allt just nu. Många tummar blir det, hjälp mig ni med, håll alla tummar ni hittar, så hjälps vi åt, skapar något gemensamt meditationssätt för att allt ska gå bra.
Kanske höjjs kraven en aning nu också, men det är ju upp till en själv egentligen, vill man kräva, prestera osv är det väl bara att göra det. Men punkt nummer ett för hösten, vintern och sista året måste nog ändå heta välmående. Jag vill träffa alla vänner, göra mysiga saker, stallpyssla, träna och vara ovanligt kreativ, liksom för att hålla mig själv vid liv vid sidan av, får inte bara gå in i pluggandet och bli fast där. Det har hänt förut och då blir allt så torrt och tråkigt, jag behöver lite färg!
Dreams flashing by, mind is open wide
I see it all, goes like floating rivers,
stormy water passing by.
Love of memories, all lost, but saved inside
Oh happy day
Gårdagen spenderades på buss, till fots i Stockholm, med shoppinghumöret på rätt sida innan lunch och innan hemfärd, så det blev lite nytt att fylla ut garderoben med, tack och lov! Behövdes verkligen, skulle kunna köpa 15 gånger så mycket och få in det i vilket fall, det är eko i garderoben kan man säga, och då kan väl tilläggas att det står en tom här, en tom på djurön, och så byrålådorna som faktiskt knappt är fyllda till botten. Men men, det går i banor det med, precis som allt annat. Hösten kommer hur som helst avklaras nu, det är det viktigaste.
Å andra sidan känns det nästan som att jag inte behöver några kläder alls, är så glad och varm inombords att jag skulle kunna leva på det fram till vintern. Och då har jag inte hört Winnerbäcks singel än, inte träffat klassen efter sommarlovet, inte varit hos hästen på en dag, inte målat eller spelat gitarr eller något annat som man blir glad av. Förutom att träffa Sabina igår då är klart, glädjen och värmen från i helgen ligger kvar och pyr som en glöd inuti mig, om jag bara kan hålla den varm tills imorgon.
Jo, jag kollade på bilder från ungdomsgruppen och pilgrimsresan, fint med minnen, några smickrande bilder, en del tokiga grimarser och så en del helt osmickrande bilder men som man ändå inte vill glömma, just för dom berättar vad man varit med om. Jag insåg hur mycket Anna har betytt, hur fint det är att jag har hittat tillbaka lite till tryggheten i mig själv, mycket med hjälp av alla kvällar i lugn och ro ute i Kuddby, i kyrkan, på resorna till Uppsala och Chatres och allt annat som har hänt och gåtts igenom under det här året. Det är en väldig förändring på alla möjliga konstiga stigar måste tilläggas. Och nog har det säkert märkts, mitt humör har varit som en studsboll, som kanske mest legat still många dagar, kanske studsat åt lite fel håll, på fel personer av fel anledning. Men jag tror jag har fått klarhet i det mesta, tack vare lättnaden med ryggen, det är som en stor tråd faller ner från himlen och syr ihop alla trasiga sömmar utan att man ens behöver fundera över det. Så otroligt skönt.
Och fast jag är så trött att jag bara vill slänga mig på sängen efter att ha övningskört dubbel lektion, städat lägenheten och lagat lunch, ska jag ta mig till stallet innan det blir dags för nästa ryggbehandling och pyssel innan skolan börjar imorgon. Oh, påtal om det, så är det ganska ångestladdat, men varför finns nog inga svar på, eller de finns nog, men jag vill inte fundera över dem, för det löser sig, det gör det alltid om man bara vill. Jag ska bara gå dit med ett leende på läpparna imorgon, fylld av kraft för massor nytt plugg, basgrupper, och utmaningar! Det blir en bra höst, jag känner det på mig.
No need to worry
Just love you to much
You´d Better Watch Out,´Cause I Like You
Åh, allt är bara för glatt! Jag fullkomligt lyser av glädje eller kärlek eller va det nu må vara. Fint känns det i vilket fall, sprudlande underbart, bubblande, sådär så man nästan spricker! Jaa, så mycket gläjde är det, hela dagen har jag gått runt med något som bara vuxit inom mig. Eller till och från i vilket fall. När jag satte mig i sadeln, red, ingen smärta, bara ett stort leende, frihet, renhet, samspelt! Vackert sa mitt hjärta, och lite i de banorna fortsatte det, när jag stod och rycktade tänkte jag på det, kärleken. Egentligen har jag kanske haft ett förhållande på 8 år, jo, nu i Maj den 8 var det faktiskt exakt 8 år. Det har nog varit det finaste jag har haft, den största tryggheten, lyckan, värmen, glädjen, bästa vännen, mest omtänksamma, samspelta närvaron. Pinsamt att det är en häst kanske, beroende på hur man ser det. Jag hade inte klarat mig utan det, 8 år av mitt liv jag inte ångrar nu, men vissa dagar har det varit tungt, alla minnen, sorger och smärtor vi tagit oss igenom tillsammans, men det har varit värt det, varenda andetag! För det finns ingen bättre, det finns inget bättre, inget mer lungnande, tryggare, säkrare, mer kärleksfullt. Inte i mitt liv än sålänge i vilket fall. Kanske lika bra det, för då skulle jag säkert ha satt något av värde i andra hand och det fungerar liksom inte. Inte för tillfället hur som helst.
Och så var det mysmiddag med familjen och Mormor, syster lagade mat och jag gjorde en vegetarisk variant. Mummsigt. Eller lunch rättare sagt.
Efter stallet begav jag mig på gudstjänst, för att byta skiva med bilder från resorna och u.g med Anna, och lyssna till hennes predikan såklart, som förövrigt gav väldigt mycket och var väldigt fin, handlade om kroppen, massor av invecklade gåtor med stillhet och nåd, det fick mitt hjärta att värma hela kroppen hur som helst. Precis som killen som sjöng och spelade, som kom från Nya Zeeland. Sen var det ju det där med att säga hejdå inför flytt osv, tungt, men glatt. Otroligt hur lätt man kan lära känna någon, anförtro sig, dela allt och inget, växa som människa på bara ett knappt halvår, blir lite sorligt att det försvinner ur närheten, även om det ändå alltid finns kvar på håll och i minnet.
Nej, nu måste jag förbereda mig mentalt på stockholm imorgon med Sabina. Bussen avgår 8.40 från resecentrum, så det blir en lång och fin dag förhoppningsvis. Jag håller en tumme eller två, stoppar in glädjen och tar med mig den imorgon, så kan jag skina som ett solsken över hela staden. Det blir bra. Godnatt
Kanske är jag kär i dig
This has of course nothing to do with anythingI just get so nervous when I'm talking to you
Inte vet jag vad som är finast, att allt känns fint eller att det faktiskt är fint. Trots alla omständigheter känns det som om allt har tagit ett kliv in i ljuset, det skimmrar sådär strålande vackert. För ett leende räcker så mycket längre, en omtanke, några fina ord och så dans, dans, dans dans. När jag möter vissa människor kommer minnen fram, visar alla bra sidor jag vet att jag har, eller hade, då vill jag bara plocka fram dem och visa dom för hela världen, så kanske gör jag det förr eller senare.
Men först ska jag få ordning på min rygg, på riktigt. 10 kotor knäcktes på plats häromdagen (och då har man endast 24 st) , ja, det var smärtfyllt, inte det minsta skönt, men lättnaden när jag fick höra den kanske skrämmande sanningen att min höft faktiskt var 2,5 cm sned, att det inte bara var någon fånig inbillning jag har gått med i mitt lilla huvud. Att all denna kraft som hetsat runt denna lilla hemska sanning har gjort mig helt yr, helt oåtkomlig, skapat så många fel, att det äntligen ska få ett slut. Att jag kommer leva som ett enda vackert solsken när det har lagt sig, frihet!
Lättnad och stort tack till gårdagskvällens värdinna, the musicmakers, prat på balkong, söt-Ebba, dans-dane och allt annat som skapade stämning under kvällen.
Falsehearted Chicken
There´s hope for anyone
If you're willing to change
Yes, I think so
Yes, I think so
Förändringar i all ära, allt ändrar färg, form och doft just nu. Inte bara årstiden, naturen och skolstarten, jag menar allt. Min själ, både på gott och ont, vår trädgård på landet, rummen, ja till och med mopeden och hästen. Allt.
Vanligtvis tycker jag ju om färger och former, men just nu ger det mig bara kalla kårar, kontrollbehov och mardrömmar. Av vilka anledningar kan jag inte riktigt ta på, för det är väl mestadels positivt, och det negativa är inte heller att förakta, för om det inte fanns skulle allt falla in i en suddig dimma. Ungefär som jag känner mig, i förkyldning som sprider sig ut i varenda liten gen. Kanske beror det på att jag spenderat mer tid på cykeln de senaste dagarna än jag gjort på flera år, tror jag har hittat en ny form av frihet, cykla på landsväg! Det har gett ganska mycket eftersom jag inte kunnat springa på ett tag, att få rensa hjärnan i ensamhet med vinden vinande, solen gassande och så alla små kryp såklart.
Förövrigt har jag väl mest varit hos hästen, eller hästarna, igångsättning, långritt, skogsturer och lite jobb, jag har hittat tillbaka till minnet av varför. Fint. Bäst att passa på när tiden räcker till, för snart ska man sitta inlåst och plugga häcken av sig, burra in sig i höstmörkret och mysa. Eller bara göra annat som faller en in. Som fotografering är klart, till projektarbetet.
"Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen"
Lars Winnerbäck satsar stort i höst, mitt hjärta spratt i brand och det känns lite som att hösten är räddad! Jag behöver inte längre sitta och vrida ut och in på allt, fundera vad som ska göras, när hur och med vad, för här loggade jag in och såg det finfina mejlet, räddningen kanske. Ny singel två dagar efter skolan börjar, den 21 aug alltså, sen kommer nya albumet, sångboken och boxen den 21 sep, tänka sig, när det brister i pluggnerverna har man en superfin sångbok med 112 sånger, skivor och hela paketet.. förhoppningsvis har man ett körkort också, då kan man ju åka runt i bilen, lyssna på Lars och bara vara glad. Nä, inte behöver jag bekymra mig för det längre, för det ordnar sig. Det gör det alltid.
Fint väder är det nu med, härligt, brännan bättras på bara man går utanför dörren, och tröttheten slår in när vätskenivån sjunker som gråsten i haven, fort med andra ord. Också var det ju det där med hästen, Noak är finare än finast, hemma efter betet igen, skötn tycker jag, han med tror jag, vi skrittade ut i skogen och myste tillsammans, härligt. Så ska han bli ordentligt rycktad i helgen, men nu måste jag kila fort som tusan. Joline och Carro väntar, grillkväll och mys i sommarkvällen :)
While You´re On Your Way
Keep on fighting
It ain't over yet.
Never Give In
Jag har tappat mitt bloggskrivande, det är tragiskt. För jag saknar det egentligen. Försöker locka fram det, men antagligen är det inte tillräckligt den här gången. Förlåt mig, jag tar igen det senare.
Have curriage to believe
Try your best and you can't lose
You know it's true
Keep faith in your arms.
