Oh happy day
Sing it like you mean it, oh....
Gårdagen spenderades på buss, till fots i Stockholm, med shoppinghumöret på rätt sida innan lunch och innan hemfärd, så det blev lite nytt att fylla ut garderoben med, tack och lov! Behövdes verkligen, skulle kunna köpa 15 gånger så mycket och få in det i vilket fall, det är eko i garderoben kan man säga, och då kan väl tilläggas att det står en tom här, en tom på djurön, och så byrålådorna som faktiskt knappt är fyllda till botten. Men men, det går i banor det med, precis som allt annat. Hösten kommer hur som helst avklaras nu, det är det viktigaste.
Å andra sidan känns det nästan som att jag inte behöver några kläder alls, är så glad och varm inombords att jag skulle kunna leva på det fram till vintern. Och då har jag inte hört Winnerbäcks singel än, inte träffat klassen efter sommarlovet, inte varit hos hästen på en dag, inte målat eller spelat gitarr eller något annat som man blir glad av. Förutom att träffa Sabina igår då är klart, glädjen och värmen från i helgen ligger kvar och pyr som en glöd inuti mig, om jag bara kan hålla den varm tills imorgon.
Jo, jag kollade på bilder från ungdomsgruppen och pilgrimsresan, fint med minnen, några smickrande bilder, en del tokiga grimarser och så en del helt osmickrande bilder men som man ändå inte vill glömma, just för dom berättar vad man varit med om. Jag insåg hur mycket Anna har betytt, hur fint det är att jag har hittat tillbaka lite till tryggheten i mig själv, mycket med hjälp av alla kvällar i lugn och ro ute i Kuddby, i kyrkan, på resorna till Uppsala och Chatres och allt annat som har hänt och gåtts igenom under det här året. Det är en väldig förändring på alla möjliga konstiga stigar måste tilläggas. Och nog har det säkert märkts, mitt humör har varit som en studsboll, som kanske mest legat still många dagar, kanske studsat åt lite fel håll, på fel personer av fel anledning. Men jag tror jag har fått klarhet i det mesta, tack vare lättnaden med ryggen, det är som en stor tråd faller ner från himlen och syr ihop alla trasiga sömmar utan att man ens behöver fundera över det. Så otroligt skönt.
Och fast jag är så trött att jag bara vill slänga mig på sängen efter att ha övningskört dubbel lektion, städat lägenheten och lagat lunch, ska jag ta mig till stallet innan det blir dags för nästa ryggbehandling och pyssel innan skolan börjar imorgon. Oh, påtal om det, så är det ganska ångestladdat, men varför finns nog inga svar på, eller de finns nog, men jag vill inte fundera över dem, för det löser sig, det gör det alltid om man bara vill. Jag ska bara gå dit med ett leende på läpparna imorgon, fylld av kraft för massor nytt plugg, basgrupper, och utmaningar! Det blir en bra höst, jag känner det på mig.
No need to worry
Just love you to much
Gårdagen spenderades på buss, till fots i Stockholm, med shoppinghumöret på rätt sida innan lunch och innan hemfärd, så det blev lite nytt att fylla ut garderoben med, tack och lov! Behövdes verkligen, skulle kunna köpa 15 gånger så mycket och få in det i vilket fall, det är eko i garderoben kan man säga, och då kan väl tilläggas att det står en tom här, en tom på djurön, och så byrålådorna som faktiskt knappt är fyllda till botten. Men men, det går i banor det med, precis som allt annat. Hösten kommer hur som helst avklaras nu, det är det viktigaste.
Å andra sidan känns det nästan som att jag inte behöver några kläder alls, är så glad och varm inombords att jag skulle kunna leva på det fram till vintern. Och då har jag inte hört Winnerbäcks singel än, inte träffat klassen efter sommarlovet, inte varit hos hästen på en dag, inte målat eller spelat gitarr eller något annat som man blir glad av. Förutom att träffa Sabina igår då är klart, glädjen och värmen från i helgen ligger kvar och pyr som en glöd inuti mig, om jag bara kan hålla den varm tills imorgon.
Jo, jag kollade på bilder från ungdomsgruppen och pilgrimsresan, fint med minnen, några smickrande bilder, en del tokiga grimarser och så en del helt osmickrande bilder men som man ändå inte vill glömma, just för dom berättar vad man varit med om. Jag insåg hur mycket Anna har betytt, hur fint det är att jag har hittat tillbaka lite till tryggheten i mig själv, mycket med hjälp av alla kvällar i lugn och ro ute i Kuddby, i kyrkan, på resorna till Uppsala och Chatres och allt annat som har hänt och gåtts igenom under det här året. Det är en väldig förändring på alla möjliga konstiga stigar måste tilläggas. Och nog har det säkert märkts, mitt humör har varit som en studsboll, som kanske mest legat still många dagar, kanske studsat åt lite fel håll, på fel personer av fel anledning. Men jag tror jag har fått klarhet i det mesta, tack vare lättnaden med ryggen, det är som en stor tråd faller ner från himlen och syr ihop alla trasiga sömmar utan att man ens behöver fundera över det. Så otroligt skönt.
Och fast jag är så trött att jag bara vill slänga mig på sängen efter att ha övningskört dubbel lektion, städat lägenheten och lagat lunch, ska jag ta mig till stallet innan det blir dags för nästa ryggbehandling och pyssel innan skolan börjar imorgon. Oh, påtal om det, så är det ganska ångestladdat, men varför finns nog inga svar på, eller de finns nog, men jag vill inte fundera över dem, för det löser sig, det gör det alltid om man bara vill. Jag ska bara gå dit med ett leende på läpparna imorgon, fylld av kraft för massor nytt plugg, basgrupper, och utmaningar! Det blir en bra höst, jag känner det på mig.
No need to worry
Just love you to much
Kommentarer
Trackback
