The Quiz
There are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
Ta en kniv, hacka försiktigt eller skiva fint, eller bara kapa av allting. Utelämna allt som inte har någon betydelse, nog för att jag tror att allt har en mening, i vilket fall det mesta. Men när det kommer till vissa ämnen tror jag det måste vara tillåtet att göra undantag. Det här kan inte ha någon mening alls. Jag kan i vilket fall som helst inte se den. Vill inte, tror jag blundar, vänder bort huvudet, utan att vända tillbaka blicken igen. Det man inte ser händer inte talar jag om för mig själv gång på gång, det man inte är medveten om existerar inte. Fast jag vet att det inte alls är sant. För känslan finns ju där hela tiden, går inte att undgå, kryper och slingrar sig runt allting. Koppla bort.
Det vore fint att måla allt i färg, skapa något vackert, visa något spännande, väcka något nytt intressant till liv, skapa ljus och annorlunda stämningar inombords, kanske lyckas det. Jag har hur som helst varit på besök i botten av mitt hjärta, och lämnat ut delar av det jag funnit, men det känns bra att få ta tillvara på det igen. Skönt att någon vill dela det man en gång valt bort, lagt undan, kanske till och med glömt. Ännu en gång kommer tanken om att det man inte ser existerar inte, men innerst inne vet jag ju att det inte alls är så. Det finns visst där, jag vet ju, hur skulle det annars ha gått? Varför väljer man bort det man hör som allra bäst ihop med?
Och jag ville inte alls sitta där och se er dansa fram som sagofigurer i dimma, jag ville dansa med er, ville också vara en sagofigur, men ibland vill inte allt bli som man vill. Det blir lite blåare, kyligare, tyngre och inte alls sådär underbart som man hoppats på.
I'm weak right now, so weak right now
Ta en kniv, hacka försiktigt eller skiva fint, eller bara kapa av allting. Utelämna allt som inte har någon betydelse, nog för att jag tror att allt har en mening, i vilket fall det mesta. Men när det kommer till vissa ämnen tror jag det måste vara tillåtet att göra undantag. Det här kan inte ha någon mening alls. Jag kan i vilket fall som helst inte se den. Vill inte, tror jag blundar, vänder bort huvudet, utan att vända tillbaka blicken igen. Det man inte ser händer inte talar jag om för mig själv gång på gång, det man inte är medveten om existerar inte. Fast jag vet att det inte alls är sant. För känslan finns ju där hela tiden, går inte att undgå, kryper och slingrar sig runt allting. Koppla bort.
Det vore fint att måla allt i färg, skapa något vackert, visa något spännande, väcka något nytt intressant till liv, skapa ljus och annorlunda stämningar inombords, kanske lyckas det. Jag har hur som helst varit på besök i botten av mitt hjärta, och lämnat ut delar av det jag funnit, men det känns bra att få ta tillvara på det igen. Skönt att någon vill dela det man en gång valt bort, lagt undan, kanske till och med glömt. Ännu en gång kommer tanken om att det man inte ser existerar inte, men innerst inne vet jag ju att det inte alls är så. Det finns visst där, jag vet ju, hur skulle det annars ha gått? Varför väljer man bort det man hör som allra bäst ihop med?
Och jag ville inte alls sitta där och se er dansa fram som sagofigurer i dimma, jag ville dansa med er, ville också vara en sagofigur, men ibland vill inte allt bli som man vill. Det blir lite blåare, kyligare, tyngre och inte alls sådär underbart som man hoppats på.
Kommentarer
Trackback
