Stop This Train
Jag vill hoppa av, byta, ta nästa tåg. Det här går för fort, studsar och hoppar, gnisslar och far. Obehaget inombords blir bara större och större, men det blundar jag för. Håller inte i mig, bara hoppas på att slippa falla. Det är mig allt hänger på nu, jag har balansen, kontrollen, ansvaret. Vad jag vill är en sak, vad jag måste en annan och dessa ska helst gå hand i hand. Vilket de inte gör för tillfället, de har nog aldrig gjort. Tid att drömma finns inte, här måste vi vara realistiska varenda liten sekund. Att låsa in sig i skolan och behöva vara klartänkt och kunna prestera är det sista jag behöver just nu. Kanske hjälper det att fokusera på något annat ett tag? Jag vill ta ledigt, ledigt från skolan, från livet och bara ge mig av. Ensam gärna, med ett tåg till fjärran trakter, eller varför inte ett flyg, bara jag kommer bort. Det här går inte längre. Går för fort. Låter för mycket. Jag får huvudvärk och panik. Usch.Du kan få cred för tågmetaforen. Den var lite snygg. Och glöm inte att andas, svårt att jobba utan luft. Då kommer du ändå ingenstans.
Kanske borde testa fröets övning. Det känns lite yoga-ish. Jag blir mer och mer convinced om hur smart den är, boken. Bara genom att ändra perspektiv på vardagen, typ. Jag tror på det. Att den finns där hela tiden, lyckan. Man måste bara se den.
Lugn Kim, lugn. Vad det än är som går för fort så kommer du klara av det, det vet jag.
I think I must say that it's better than I expected^^ Jag är väl about halftime nu, som en säger. Men Grymhetens övning verkar ju helt wack! Den går jag inte på alls.
Du bara försvann ju igår! Spårlöst. Jag skickade ut hundarna, men inte ens dom hittade dig. Du var verkligen borta:C
Som polisen gör. Skickar ut hundar för att leta efter brottslingar.. eller knark, om de inte hittar själva. Så har de gjort allt de kan liksom. Like a metaphor. Inte ens hundarna hittade dig.
