Allihave

Efter snöskottning och tvättstugestädning har min irritationsnivå lagt sig till rätta. Nog för att det inte är bra på långa vägar, men jag har i vilket fall som helst insett att snöskottning är bra för konditionen. Men dock inte för ryggen då det sattes nålar, masserades, knäcktes och bankades på den igår. Ömt var ordet jao.

Du tror inte jag förstår, jag hör din hjärna. Lika hjälplös som min. Men du vet inte att jag kämpar för att få det bättre. För att du ska förstå. För att klara av. Allt man möts av är du, du och du. Dina hjärnspöken kan du behålla för dig själv. Jag försöker låta mina gå. Är så trött på att få den tillbaka när du inte kommer på hur du ska få ut dina. Låt mig va. Jag klarar mig bra utan dig. I vilket fall önskar jag att det var så, men ibland måste man se saker man hellre hade blundat för. Det hade varit så skönt att vara fri nu. Slippa ta ansvar för allt som vanligtvis är du. Bara du, överallt. Ingen annan bryr sig. Är upptagna av sitt. Jag drar mitt strå till stacken och väntar på mitt. Min egen stack. För en dag blir det verklighet. En dag står jag där och säger adjö till dig. Skönt.

If you only would know how I feel.
Keep your chin up.
I will.