Allihave

But were not the same
We hurt each other
Then we do it again

Sömnlösa nätter är ett mysterium för sig. Rusher till toaletten och så tillbaka igen, dörrar som rör sig upp och igen, inte kul alls. Jag är glad att det inte var jag som sprang marathon med tunga ben för att tömma magen om och om igen. Ändå känns det lite som att det var jag, aptiten är försvunnen, huvudet och kroppen tung, men det är förhoppningsvis det sista av alla virus som ska ut, jag är snart frisk om jag bara tillåter mig att ta det lugnt. Det kostar, men man lever bara en gång och då vill man vara pigg och kry.
Bra start på sommarlovet blev det föresten, regn, lyckad avslutning och så en tredjeplats helt oväntat. Det kunde ha varit värre. Ironiskt nog sitter jag och lyssnar på Beautiful Day, känner slaget i magen och ångrar lite att jag finns. Bättre vore att icke existera, då skulle ingen skada ske.