Mind over time
Still be up by fall
I'll be still to hear the call either way
Det cirkulerar bland allt och inget i mitt huvud, sådär som det känns när man går på lina, hänger i en tråd eller jag vet inte vad. Det är svårt att sätta ord på, svårt att ta in, det bara är, lite lagom skevt. Men på något sätt lyckas jag ta mig runt det och göra allt det där jag gör, som de senaste dagarna har varit att promenera med hästen, fotat lite, första doppet, cykeltur med syster och så gitarr spel med vänner från gamla tider, sånt är fint förstås. Väldigt fint tycker jag.
Nu ska jag försöka vara lika fin, ta mig upp till skogen och springa ruset av mig, det behövs för att dämpa alla cirkulerande tankar och känslor innan det blir alldeles för varmt tror jag. För då måste jag försöka ta mig till stan och inhandla de sista men kanske viktigaste grejerna till resan. För på lördag 07.00 bär det av, spännande, roligt, oroligt, nytt, det kan ju bli i stort sett vad som helst, men de brukar säga att det mesta blir vad man gör det till, så jag får väl försöka göra det till något riktigt bra, något minnesvärt, och det är jag nästan säker på att det kommer bli, även om jag har förväntat mig det absolut värsta. Konstigt. Det är det mycket som är. Min frisyr för det första, uh, jag vet inte vad jag ska säga, den blev annorlunda, om jag trivs eller inte har jag inte riktigt bestämt än, men det är väl bara att vänja sig, annars växer det ju ut så småningom. Håller en tumme.
I'll be still to hear the call either way
Det cirkulerar bland allt och inget i mitt huvud, sådär som det känns när man går på lina, hänger i en tråd eller jag vet inte vad. Det är svårt att sätta ord på, svårt att ta in, det bara är, lite lagom skevt. Men på något sätt lyckas jag ta mig runt det och göra allt det där jag gör, som de senaste dagarna har varit att promenera med hästen, fotat lite, första doppet, cykeltur med syster och så gitarr spel med vänner från gamla tider, sånt är fint förstås. Väldigt fint tycker jag.
Nu ska jag försöka vara lika fin, ta mig upp till skogen och springa ruset av mig, det behövs för att dämpa alla cirkulerande tankar och känslor innan det blir alldeles för varmt tror jag. För då måste jag försöka ta mig till stan och inhandla de sista men kanske viktigaste grejerna till resan. För på lördag 07.00 bär det av, spännande, roligt, oroligt, nytt, det kan ju bli i stort sett vad som helst, men de brukar säga att det mesta blir vad man gör det till, så jag får väl försöka göra det till något riktigt bra, något minnesvärt, och det är jag nästan säker på att det kommer bli, även om jag har förväntat mig det absolut värsta. Konstigt. Det är det mycket som är. Min frisyr för det första, uh, jag vet inte vad jag ska säga, den blev annorlunda, om jag trivs eller inte har jag inte riktigt bestämt än, men det är väl bara att vänja sig, annars växer det ju ut så småningom. Håller en tumme.
Kommentarer
Trackback
