Allihave

det gör inte ont
alla mil jag vandrat
det gör inte ont
när vänner jag lämnat
det gör inte ont
att få skiten i sig
det gör inte ont
så länge du är med mig

Vissa dagar vill man bara glömma, andra vill man minnas för alltid, och endel flyter bara någonstans mitt emellan för man tycker inte de har någon riktig betydelse. Men jag börjar tro mer och mer att det är de där dagarna emellan, vi kallar dem vardagar, det är dom som har betydelse, för vem man blir, hur man är och vad man gör. Tillsammans med misstagen och dessa vardagar lär man sig, man vänjer sig och man tar till sig hur saker och ting ska vara, har varit och kommer att bli.
Och ibland kan det göra ont att inse sånna saker, för man önskar det var på ett helt annat sätt, att man befann sig på en helt annan plats och slapp den där vardagen, de där minnena och alla misstag. Man vill inte vänja sig vid att vissa saker ska vara på ett visst sätt, att man måste bete sig så, att man måste läsa på om gamla händelser som känns helt onödiga och så vidare. För man tror inte det har någon betydelse, men faktum är att det faktiskt har det i dagens samhälle, i den vardag vi lever. För om man inte följer de osynliga lagarna är man fel, och vem vill vara fel.
Självklart strävar väl de flesta efter att vara så perfekt som möjligt. Men jag tycker inte vi ska glömma att alla människor är skapta olika, har varit med om olika saker och vill leva för eller på ett speciellt sätt. Vi borde lära oss att inte acceptera de osynliga lagarna, för man är lika myket värd oavsett om man följer dem eller inte. Det handlar om hur man själv vill vara, uppfattas och uppfattar andra. Alla är värda en chans, om inte två eller tre. För det är fler än en gång man blundar för sanningen och bara tittar på den bleka ytan som ska säga allt, det är inte ofta den säger allt. Och om den gör det är det nog ganska sällsynt, vi har för mycket fördomar. Dessa är oftast helt fel, och det kan skada att ta saker för givet, det kan göra ont. Glöm inte det. Tänk till.